Jag hoppas ingen tar illa upp att jag skämtar om Titanic, i synnerhet en dag som i dag. Men humor säger någonting om en stat, nämligen DDR.
I natt är 99 år sedan Titanic krockade med ett isberg och sjönk. Bara 712 av de 2 207 människorna ombord överlevde. Av dessa åkte omkring 300 personer första klass. Ner i havets djup följde nog en hel del juveler och andra rikedomar.
Titanic var en katastrof och 1980, nio år före murens fall, sitter en man som jobbar för Stasi och skämtar om en annan kommande ”katastrof”. Herr Bohnsack arbetar för Stasis utrikesspionage, HVA, Hauptverwaltung Aufklärung, och tar hjälp av Titanic när han inför sina chefer beskriver tillståndet i DDR:
”USA, Sovjet och DDR vill bärga Titanic”, säger han. ”USA vill ha juvelerna som tros finnas i kassaskåpet. Sovjet vill ha den toppmoderna tekniska utrustningen, och DDR … (Bohnsack gör en konstpaus). DDR vill ha orkestern som fortsatte spela fastän fartyget sjönk.”
Berättelsen har jag hämtat ur boken Stasiland av Anna Funder (Forum 2003). Där står det att läsa att Herr Bohnsack utbildade sig i DDR till journalist, men rekryterades till den hemliga avdelning Sektion X, som ägnade sig åt desinformation.
Sektionen uppdrag var att läcka falska uppgifter till journalister och som skulle skada personer i Väst. Oftast gällde det politiker, som kunde få sina karriärer förstörda av ihopfogade inspelningar av samtal som aldrig ägt rum, eller ihopkokat ”sprängstoff” om nazistiskt förflutet. Det kunde säkerligen finnas sanningar också, men Sektion X uppdrag var inte att hålla sig till sanningen.
Det är i detta perspektiv som vi ska se herr Bohnsacks uttalande. Han tillhör den yttersta makten i en förtryckande stat. Inför sina chefer skämtar han öppet om undergången för den egna staten, nio år före murens fall. Det säger mycket om tillståndet i DDR 1980.
© Lena Breitner
Lenas resor - Lena Breitners blogg 
Klart man måste vara lite kritisk och ifrågasätta om Herr Bohnsack verkligen berättade denna historia för sina chefer, och om det var 1980 eller långt senare.
Samtidigt känns det inte helt otroligt. För HVA om några visse ju att det som berättades i skolorna i DDR (att det var hemskt i Väst och jättebra i Öst) inte riktigt var sant.
Herr Bohnsack arbetade för Stasis utrikesspionage och de om några borde vetat att alla vackra ord om DDR:s utveckling var lögner och luftslott. De var väl medvetna om att de var tvungna att hämta teknik från väst. Antingen genom att stjäla den eller att köpa prylar och ”slakta” dem på värdefulla delar. Ju längre tiden gick desto svårare blev inköpen. DDR blev allt mer bankrutt.
På 60-talet vittnar en Stasiagent om att han fick ta på sig en kostym av västerländskt snitt var gång han skulle till Väst. När han återkom till DDR återlämnades den till Stasi. En dag kände han i fickan och upptäckte en biljett över en resa i Sverige några veckor tidigare. Resan var definitivt inte hans.
Om man inte hade råd att ge varje agent en kostym av västerländskt snitt 1967/68, hur var det då 1980?
Pingback: Ett skämt är också underrättelsetjänst. Om Herr Bohnsack och USA:s, Sovjets och DDR:s planer på att bärga Titanic | Tankar om IB