Stammarnas mästare Clau-Clau-Claudius och Firth i The King’s speech

Så har jag varit och sett filmen som ”alla” tycks ha sett i år. Vi talar om The king’s speech med Colin Firth och Helen Bonham Carter i huvudrollerna.

Firth stammar och stammar i filmen. Så har också Derek Jacobi gjort, han som spelar ärkebiskopen av Canterbury. I The King’s speech är Jacobi en lismande maktmänniska. Han är så bra! Hur många gånger har jag inte sett honom i tv-serien ”I Claudius” (Jag Claudius). Jodå den finns på DVD. Eller så kan man läsa boken, av Robert Graves. Eller böckerna. Den första heter ”Jag Claudius”, och den andra ”Claudius, Guden”.

Boken handlar om den stackars stammande greken Claudius, som vid vår tideräknings början upphöjs till kejsare mot sin vilja. Böckerna om Claudius handlar om avund, kärlek, maktkamp och ond bråd död. Det senare oftast fixat av Claudius farmor Livia.

Boken börjar så här:

”Jag, Tiberius Claudius Drusus Nero Germanicus, det och det och detta (för jag tänker inte ännu trötta er med alla mina titlar), som en tid, och det inte för så värst länge sedan, av mina vänner och släktingar, och bekanta kallades för ”Claudius Idioten” eller ”Den där Claudius” eller ”Stammande Claudius” eller ”Clau-Clau-Claudius” eller välvilligast ”Stackars farbror Claudius”, ämnar nu skriva mitt livs sällsamma historia från min tidigaste barndom år för år ända tills jag kommer fram till den skickelsedigra vändpunkten för åtta år sedan, då jag vid femtioett år sålder plötsligt fann mig insnärjd i vad jag kanske kan få kalla ”Det gyllene predikametnet” ur vilket jag sedan dess inte lyckats befria mig.” 

Alla skrattar åt Claudius. Som ung man får han rådet att överdriva sin stamning. För om folk tror han är dum i huvudet så kommer han antagligen att överleva. Familjemedlemmarna dör till höger och vänster, men Claudius överlever. Till sist blir han upphöjd till kejsare, mot sin vilja. Han fortsätter stamma.

Colin Firth ska ha kollat in Derek Jacobis klassiska insats innan han gav sig i kast med den brittiske stammande monarken i The King’s speech. Derek Jacobi ska ha bidragit med en del erfarenhet från sin insats. Nämligen den att det att efter en filminspelning är rätt svårt att bli av med de ”personegenskaper” man övat in. Det måste ha varit förfärligt för Derek Jacobi att jobba bort både stamningarna och de hemska huvudryckningarna han visar i tv-serien. Firth har bara det ena att jobba bort, därtill mycket lindrigare stamningar än vad Jacobi övade in.

Medan Claudius är ovillig till att bli kejsare, verkar kung George av England komma över oviljan när han väl jobbat bort stamningarna.

En annan med talproblem framkommer i filmen, nämligen Winston Churchill. Hans talfel vände han till sin fördel. Många är de som i dag härmar hans sätt att tala. Som här där ”järnridån” myntas.

Min man har förresten sett Derek Jacobi spela Hamlet i Helsingör. Det närmsta jag kommit är tv-rutan och till att träffa en av barnstatisterna.

Det var för tio-femton år sedan när jag var på engelskakurs i Brighton. Min lärare ville att vi skulle konversera och diskutera film. En sydamerikan menade att en amerikansk film om romarriket som det bästa han sett. Jag protesterade och fick genast en fråga om vad jag tyckte var bra.

”I den genren – Jag Claudius”, sa jag. 

”Oh”, sa min lärare. ”Actually, I played in that.”

Dagen efter släpade vår lärare in en gammal tv och VHS-spelare och lät oss se hans scener. Han hade varit med och spelat en av Claudius barndomskamrater i en väldigt viktig scen.

Claudius är åtta år och han och många andra i kejsarfamiljen är på besök hos en släkting vid havet. På kvällen hörs plötsligt ett fruktansvärt oväsen. Det visar sig vara några örnar som slåss. Fjädrarna kommer svävande och barnen försöker fånga dem. Men så kommer något annat nedstörtande. Den haltande stammande Claudius håller ut sin toga och fångar … en vargunge. Örnarna anfaller honom, men Claudius och de andra motar bort rovfåglarna. 

Alla vuxna blir illa berörda av händelsen, som tas som ett järtecken. Att Claudius en dag ska bli Roms beskyddare. ”Clau-Clau-Claudius”, ”Claudius Idioten” ska blir Roms härskare. Alla som var med vid händelsen tvingas att svära eden om att aldrig berätta om det som hänt. 

Se denna tv-serie. Visst märks det på teknik och inspelningskvalitet att den har många år på nacken, men skådespelandet är det inget fel på. När det gäller att spegla intriger och galenskap har vi här ett mästerverk.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Film, Storbritannien. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s