Vad är en chockhöjning egentligen? Om SL-kortet och verkligheten

Det är intressant att som skåning ta del av hur Stockholmarna beskriver situationen i Stockholm. Har ni sett de senaste rubrikerna?

Priset på SL-kortet chockhöjs (AB)

SL-kortet: ”Hårt slag mot arbetspendlarna” (SvD)

Alliansen vill chockhöja SL-kortet (DN)

Oro för färre resandet när SL-kortet höjs (SvT:s lokalnyheter)

Det hela handlar om att den styrande alliansen i Stockholms läns landsting vill höja månadskortet med 100 kronor, från 790 till 890 kronor. Det är detta som lanseras som en ”chock” och en riksnyhet. I gårdagens Studio Ett blev det till och med debatt i den ”infekterade frågan”.

Men vad är en chockhöjning egentligen? SL-förslaget är en höjning på 12,7 procent. Det kan låta mycket, men om vi höjer priset på en glass från 25 till 28 kronor är det också en höjning med 12,7 procent. Ingen skulle få för sig att tala om chockhöjning på glass för det.

Chockhöjningar är alltså inte en procentsats huggen i sten utan ska sättas i sitt realistiska sammanhang. Det är just denna verklighetsförankring som Stockholmsrubrikmakarna och vissa debattörer tycks sakna.

Jag har bott två korta perioder i Stockholm och har rest kollektivt både hitan och ditan i länet som tillfällig besökare. Visserligen kan det vara knökigt ibland att ta sig från A till B, men generellt sett är Stockholms läns lokaltrafik ur ett svenskt perspektiv ingenting annat än helt fantastisk vad gäller utbud och turtäthet.

Snälla någon. Var i Sverige kan man få ett bättre utbud i kollektivtrafiken för så rackarns lite pengar? Ur ett svenskt perspektiv är det fortfarande extrapris på SL-kortet oavsett om priset är 790 eller 890 kronor i månaden. Gnäll i den här frågan är faktiskt inget annat än att spotta i motvind.

Om ni inte tror mig kan ni läsa Råd & Röns genomgång av månadskort. Här har ni en annan länk till grundartikeln.

Råd & Rön visade att 14 (fjorton) svenska län år 2011 sålde månadskort som kostade över tusen kronor. Högsta priset stod Norrbotten för med 2 244 kronor. Observera! För fyra år sedan!

Räknar vi om det i årskostnad tvingades alltså norrbottningen år 2011 att betala omkring 16 000 kronor mer än stockholmaren årligen i kollektivtrafiken. Jag är inte väl bevandrad med Norrbottens kollektivtrafik, men gissar att det finns mer än en anledning till att många väljer bilen före bussen uppe i norr.

Råd & Röns genomgång visar att Stockholm har ökat sin subventioneringsgrad av kollektivtrafiken, men sticker inte alls ut ur ett svenskt perspektiv.

Det som sticker ut är faktiskt Stockholms enkelbiljetter. Mellan åren 2000 och 2011 har enkelbiljettspriset i Sverige ökat från 14 till 24 kronor. I Stockholm ökade det från 16 till hutlösa 44 kronor, en ökning med hela 159 procent. Här kan vi tala om EN CHOCKHÖJNING.

Jo, jag vet att man kan ladda på pengar på kort eller köpa i mobilen och då blir det liite billigare, men det är fortfarande, sett ur ett svenskt perspektiv, svindyrt.

Svenska medier från Stockholm basunerar ut att månadskortet på SL är själva grejen, men vad alla tycks ha missat är att höjningen gäller ALLA typer av taxor. Det redan hutlösa 44-kronorspriset för enkelresa föreslås nu bli hela 50 kronor! Detta, mina vänner är ett CHOCKPRIS!

I tv-inslaget från SvT:s Stockholmsnyheter får vi höra en resenär säga att det nu kommer att vara folk i Stockholm som inte har råd att åka kollektivt om priset höjs till 890 kronor. Ja, vad är då alternativet? Att börja cykla eller gå kanske? Det går ofta utmärkt. Jag har en kompis som bor i Sjöstan och som förutom några få vintermånader cyklar till jobbet varje dag. Hon säger att det går snabbare att komma till jobbet i City på cykel än att pendla. Orsaken är de olika bytena.

Här nere i Skåne känner jag tre som långcyklar till jobbet. Två jobbarkompisar cyklar vår, sommar och höst 13 kilometer mellan hemmet jobbet. Enkel resa alltså. En annan bekant har cyklat cirka två mil från Malmö till jobbet i Lund i många år, trots att hon jobbar skift, men då arbetsplatsen har flyttat till andra sidan stan cyklar hon numera bara ena vägen och tar sedan cykeln med sig på tåget hem. Det är ju så skönt att cykla och det finns cykelbiljett, säger hon.

Själv går jag till jobbet. För flera år sedan pendlade jag till Lund. Jag började åka fel och promenerade 20-25 minuter var dag till jobbet. Jag sov bättre, var piggare på jobbet och gick dessutom ner i vikt. När jag föreslagit Stockholmare att göra samma sak, eller hoppa över ett tradigt byte och gå sträckan istället kommer ursäkter. Förutom att förslaget känns som en jätte-surprise för dem får jag veta att det är krångligt, de har ofta mycket att bära. Köp en Dramaten då, föreslår jag.

Via SvD och Studio Ett får jag veta att Erika Ullberg (S), oppositionslandstingsråd, dömer ut alliansens planerade prishöjning av SL-kortet. ”Det här kan även slå mot hela rörligheten och tillväxten i Stockholmsområdet”.

Om 890 kronor i månaden är ett hot Stockholms tillväxt så kan vi sätta det i ett skåneperspektiv:

  • Ett Skånekort kostar 1 195 kronor. Det är 305 kronor mer än SL-kortet efter föreslagen höjning.
  • Den som bor vid station Hyllie i Malmö och jobbar på bagageinlämningen på Kastrup har 13 minuters pendling som de betalar 1 900 kronor för i månaden. Det är 1 010 kronor mer än SL-kortet efter höjning.
  • Lundabon som jobbar i Köpenhamn betalar 2 320 kronor i månaden för sitt pendlarkort.Det är 1 430 kronor mer än SL-kortet efter föreslagen höjning.
  • Helsingborgaren som jobbar i Köpenhamn betalar 2 840 kronor i månaden för sitt pendlarkort. Det är 1 950 kronor mer än SL-kortet efter föreslagen höjning.

Notera att den kraftiga höjningen sker om man pendlar över Öresundsbron, den som av riksdagen klubbats ska vara avgiftsfinansierad. Riktigt vad detta innebär har de flesta aldrig förstått. Nyligen träffade jag en som bodde i Mälardalen som menade att pendlarkortet över sundet väl var kopplat till att tjänade mer i Köpenhamn. Men grundtanken med priset på bron var faktiskt inte att folk förväntades tjäna mer. Det handlade om att man inte skulle resa för mycket, och så sattes priset efter någon form av konkurrensneutralitet. Bron skulle inte konkurrera med färjorna. Dessutom skulle bron betala sig själv.

Efter detta broavtal följde avtalet om Citytunneln. Då tunneln klubbades i riksdagen beräknades den till 5 miljarder och utav detta skulle Malmö kommun betala, som jag minns ur avtalet, 250 miljoner och Malmöhusläns kollektivtrafik (Nuv Region Skåne) skulle betala lika mycket. En halv miljard. Piece of cake, kanske ni tycker. Men det var ju inte bara det. Den som läser igenom avtalet ser att man skulle få ett fantastiskt amorteringsfritt lån på halva tunnelkostnaden som skulle tas från… ja just det: broavgifterna.

Så tänk på det varje gång du åker på Öresundsbron. Just nu är du tydligen fortfarande med och betalar för bron, och snart ska du och jag börja betala av Citytunneln. Också. Och om bor du i Skåne så betalar du allra mest av alla. Malmöbon och skåningen via skattsedeln och via pendlarkorten.

Det är ur detta perspektiv du ska veta att man i Skåne i säkert 10-15 år hävdat att avgifterna på Öresundsbron borde sänkas, just därför att rörligheten och tillväxten i Öresundsregionen påverkas av de extremt höga priserna. Hade Stockholmaren Erika Ullberg (S) argumenterat mot höga priser på Öresundsbron hade jag förstått vad hon menar. Men att mena att en hundring på månadskortet på SL hotar tillväxten i Stockholm blir ur detta perspektiv fullständigt patetiskt.

Hur man sätter priser i kollektivtrafiken är ett politisk beslut, och oftast (inte alltid) finns det nog en tanke bakom olika beslut.

Den intressanta frågan är varför Stockholmspolitikerna tycks tänka helt annorlunda än alla andra politiker i Sverige. Varför i hela fridens namn är de extremer på att straffbelägga sällanresenärer? Varför vill alliansen straffbelägga sällanresenärer ännu mer?

Jag hör 08-politiker säga att målet är att fler ska åka kollektivt, men då kan väl just detta hutlösa sällanresenärspris vara direkt avskräckande för någon som skulle kunna tänka sig att dra ner på bilkörandet? Behöver inte stockholmarna tänka om vad gäller rörligheten? Och kanske också tänka lite mer turistvänligt…

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vad är en chockhöjning egentligen? Om SL-kortet och verkligheten

  1. STIG PALM skriver:

    Enkelt svar? Stockholmsjournalister är ett inskränkt släkte och mest boende på Södermalm och deras värld är fysiskt och mentalt liten. Därför är 100 kr en ‘chock’ att skriva om i avsikt att tro sig rättfärdiga sin existens. Detta att jämföra med ‘landsbygden’ och dess priser finns inte i deras föreställningsvärld. Förmodligen forskas ej i ämnet?
    De är som Moderatpartiets ledare, Batra, samma andas barn. Heja Kungadömet Stockholm!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s