Grattis Öresundsbron 15 år! För övrigt bör priset på bron sänkas och skatteavtalet omförhandlas

I dag fyller Öresundsbron 15 år. Tänk vad tiden går. För lite drygt 15 år sedan gjorde jag en pedagogisk resa. Några dagar före Öresundsbrons öppnande åkte jag utomlands. Jag åkte buss till stationen, gick bort till flygbåtarna, tog båten till Nyhavn och därifrån buss ut till Kastrup.

Som jag minns det tog resan effektiv tid 1,5 timme. Eftersom byten ingick var man tvungen att gardera sig. Således innebar en flygresa från Kastrup att man var tvungen att vara ute i väldigt god tid. Marginalen på 1,5 timme gick ej att förlita sig på. 

Värre var det också när man skulle hem. Om flyget var försenat och sista båten hade gått vid midnatt. Då stod man med alternativen försöka simma med resväska, ta in på hotell eller gå på krogen tills morgonbåtarna började gå.

Min hemresa för 15 år sedan glömmer jag aldrig. Känslan av att komma ut i ankomsthallen och fråga när tåget gick. Det var typ om två minuter. Och nästa tåg? Om 22 minuter. Wow. Det var fantastiskt.

Men trots all glädje så finns det smolk i bägaren. De flesta har glömt bort varför det är så fruktansvärt dyrt att åka över Öresundsbron. De flesta kopplar inte ihop bristen på integration med priset på bron. De flesta kopplar inte ihop bristen på integration med det skatteavtal som svenska regeringen avtalade om. 

Låt oss börja med priset på Öresundsbron. Om jag som bor i Malmö står på Malmö Centralstation och åker 10-14 minuters resa norrut till staden Lund så kostar denna biljett 48 kronor. Har jag ett jojo-kort kostar det 38,40. Avdragsgill moms ingår om det är en företagsresa.

Om jag istället står på station Hyllie i Malmö och åker västerut till Kastrup tar denna resa 13 minuter.

Men resan kostar inte 48 kronor utan hela 105 kronor. Med jojo-kort blir det 84 kronor. Oavsett är det är det alltså 119 procent dyrare än motsvarande resa inom Skåne. Avdragsgill moms ingår ej.

Nu kan man ju tycka att det bara är enstaka biljetter och att så farligt är det väl inte. Låt oss därför räkna på månadskorten.

Pendlingskortet Malmö-Lund kostar 795 kronor per månad. Den som däremot bor i Malmö och vill pendla till Kastrup eller Köpenhamn betalar hutlösa 1 900 kronor i månaden.

För en Malmöbo som väljer mellan jobb eller pluggande i Lund eller Köpenhamn är valet talande. Det är 139 procent dyrare att pendla över bron om man jobbar.

Är man student betalar man 560 kronor (30 procents rabatt) för månadskortet Malmö-Lund, men får ingen rabatt om man pendlar över bron. Således är det 239 procent dyrare att pendla över Sundet för studenter, trots att det rör sig som samma sträcka.

Om du dessutom väljer att jobbpendla över bron ska du vara medveten om att du kan förlora både a-kassa och barnbidrag, vilket Kvällsposten ledare påminner om i dag.

Så mitt i yran om att det är så kul att bron fyller år så framhäver gnällspikarna att det inte blivit så mycket av integrationen. Tror katten! Med dessa priser och med dessa risker att förlora självklarheter i vårt trygghetssystem förhindrar man ju faktiskt integrationen. Och vems är felet att man inte fixar till det här? Naturligtvis först och främst den svenska regeringen (den danska regeringen har knappast någon motivation).

Om Öresundsbron hade legat i Stockholm hade problemet naturligtvis varit löst för länge sedan. Nu när bron ligger långt borta från huvudstaden är attityden en helt annan. Typ, nu när ni fått BÅDE bro OCH tunnel så får ni faktiskt vara NÖJDA! (Jag överdriver inte. Jag har hört det uttalas).

Varför är det då så dyrt att åka över bron? Svaret är konkurrensneutralitet gentemot färjorna, att man inte skulle åka för mycket och förstöra miljön, samt att bron skulle vara avgiftsfinansierad.

Att konkurrenskartan ritats om, färjelinjer lagts ner, att färjor är ganska miljöovänliga samt att bilarna blivit allt miljövänligare fordon tycks ha gått svenska regeringen förbi.

Sedan har vi det där med avgiftsfinansieringen. Ungefär 50% av biljettpriset går till avbetalning på bron. Det är mycket pengar.

Enligt senaste årsredovisningen som SkD lusläst ska Svedab, det svenska bolag som är hälftenägare i Öresundsbron, år 2000 ha haft en nettoskuld på 19,6 miljarder som vid senaste årsskiftet var nere i 15,4 miljarder.

På 15 år har vi alltså bara lyckats betala av lite drygt 20 procent av brokostnaderna. Vad mer intressant är: När vi år 2033 tros ha betalat klart kommer avgifterna i fortsättningen att gå till att finansiera stora delar av Citytunnelns kostnader, eftersom knappt 50 procent av dess kostnader trixades in i avtalet om tunneln som ett fantastiskt amorteringsfritt lån som Malmö kommun, Malmöhus läns kollektivtrafik och Banverket fick.

Alltså det lät ju ganska bra att bron skulle finansiera sig själv. Och att Citytunneln skulle få ett amorteringsfritt lån som skulle försvinna av sig självt lät ju också hur bra som helst. Eller?

Men amorteringsfria lån finns egentligen inte för skulderna försvinner inte av sig själva. Synd att man inte sa rent ut för malmöbor och andra skåningar först skulle betala med skattsedeln och sedan med plånboken. De 4,2 miljarder som avbetalats på denna tid kommer naturligtvis först och främst från… Ja just det, skåningarna (danskarna räknar jag ej eftersom de rimligen pröjsar på sin sida till A/S Öresund).

Det finns mer att gnissla tänder om. Redan för fem år sedan, lagom till tioårsjubileet av bron, publicerade Svenska Dagbladet en intressant artikel med rubriken ”Skåne förlorare efter tio år med bron”. Där hittade jag intressanta fakta.

År 2010 jobbpendlade 18 000 personer från Sverige till Danmark. Från Danmark till Sverige jobbpendlade blott 600 personer. Jo, ni läste rätt. Nettopendlingen var alltså 17 400 personer år 2010.

Nu kan det ju tyckas som trevligt att så många pendlar till Danmark, men själva kruxet i kråksången är ju att man betalar skatt där man jobbar och inte där man bor. Således får danska staten in en massa skatt – och slipper gissningsvis oftast kostsamma utgifter som är förenat med att man bor i en kommun, typ skola, vård och omsorg, underhåll av gator och annat.

Nu hade man ju avtalat om skatteutjämning. Och det är just detta som kan få en att ilskna till. 

”Under de senaste tio åren har de (18 000 som pendlat från Sverige till Danmark) betalat runt 18 miljarder kronor i dansk skatt. Kompensationen från Danmark har endast varit 4,5 miljarder kronor”, skrev Svenska Dagbladet

Detta är alltså anledningen till att vissa menar att svenska regeringen borde omförhandla skatteavtalet. Helt enkelt för att danskarna gjort en superduperbra deal och svenskarna hade blivit dragna vid näsan. Men det blir tyvärr värre.

För några år sedan fick Statskontoret i uppdrag att belysa gränspendlingens effekter på det kommunala utjämningssystemet. I klartext pendling mellan Sverige och de nordiska länderna Danmark, Finland och Norge. Det hela resulterade i en rapport som lades fram 2010.

I rapporten uppgavs att 40 000 pendlat till de olika länderna, varav 2 000 var till Finland och att norsk och dansk pendling var ungefär lika stor. Men vad jag reagerade på var:

”I beräkningen för utjämningsåret 2009 ingår den nettokompensation på 283 miljoner kronor som Sverige erhöll från Danmark enligt det särskilda skatteavtalet. Detta avräkningsbelopp tillförs inkomstutjämningssystemet genom det generella statsbidraget. Det innebär att beloppet fördelas proportionellt (kr/inv) mellan samtliga invånare i Sverige.”

Som den sifferbitare jag är drog jag genast fram miniräknaren och plockade fram statistiken för Sveriges befolkning år 2009.

Av de 283 miljoner som danska staten år 2009 gav till svenska staten i skattekompensation fick alltså

  • Stor-Stockholm 42 miljoner kronor
  • Stor-Göteborg 28 miljoner kronor
  • Stor-Malmö 20 miljoner kronor.

Jo, ni läste rätt. De 12 skånska kommuner där Malmö ingår och som rimligen är i princip de enda som berörs negativt att gränspendlingseffekten med Danmark fick alltså bara sju (7) procent av kakan, medan resten av Sverige snodde åt sig 93 procent. Att Stockholmarna skulle ha mer än dubbelt så stor kompensation som sydvästra Skåne framstår som… ja faktiskt rent ut sagt lusfräckt!

Vi återgår till SvD-artikeln där man alltså påstår att Danmark under första tioårsperioden med bron kompenserat Sverige med 4,5 miljarder. Om vi utgår från att befolkningsmängderna varit relativt konstanta innebär det att sydvästra Skåne kompenserats med 315 miljoner kronor. Under samma tid har alltså Stor-Stockholm kompenserats för den dansk-svenska pendlingen med drygt 661 miljoner kronor.

Om jag förstått det rätt har man justerat en del inom gränspendlingssystemet efter 2010. Om man följde statskontorets råd till punkt och pricka vet jag inte, men förslaget innebar att sydvästskånska kommuner liksom bland annat Strömstad skulle få rejäla kompensationer från ett i grunden fruktansvärt orättvist fördelningssystem.

Detta inlägg har skrivits som en liten ”konsumentupplysning” i debatten om Öresundsregionens integration och om i synnerhet situationen i Malmö. Ofta beskrivs staden som ”den fattiga kusinen från landet” som stora starka Stockholm och resten av Sverige måste betala för. Visst lider staden av stor arbetslöshet en del av våra ”nolltaxerare” råkar faktiskt jobba och ha goda inkomster i Danmark. Jag känner flera av dem, men de syns inte i statistiken.

Man måste inse att prisbilden på bron och bristen på vilja från regeringen att lösa gränspendlingsproblemen är ett hot mot just den integration som våra politiker talar sig så varma om. Jag leker med tanken. Tänk om SL-kortet kostade 790 kronor, förutom för in- och utpendlingen över Skanstull, som kostar 1 900 i månaden. En spännande tanke hur länge denna skillnad hade accepterats? Inte så länge och det av tre skäl. För det första hade det inte gått obemärkt förbi med en så stor orättvisa i huvudstaden. För det andra passerar många makthavare och/eller journalister just Skanstull. Det hade blivit ett himla hallå direkt.

För det tredje, och kanske mest intressanta, är att SL-kortet bestäms av Stockholms läns landstings politiker. Du vet väl vem det är som bestämmer priset på tåg för skåningar. Inom skåne skånska politiker. Men över bron är det staten och svenska regeringen som ytterst råder.  

Tillägg: Det var även Banverket som fick det fantastiska amorteringsfria lånet, som ni hittar här.

”Regeringens förslag: Riksgäldskontoret skall” (av projektkostnaden på ca 5 miljarder, red anm) ”till SVEDAB låna ut 1 795 000 000 kronor i prisnivå januari 1997 jämte belopp för kapitaltjänstkostnader för investeringar i Citytunnelprojektet. SVEDAB skall vara begränsat återbetalningsskyldig för detta lån fram till det trettionde driftsåret. Därefter övergår betalningsskyldigheten på Banverket, Malmö kommun och Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik. Banverket skall därmed ikläda sig ett betalningsansvar motsvarande 600 000 000 kronor i prisnivå januari 1997 jämte belopp för kapitaltjänstkostnader till Riksgäldskontoret.”

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Danmark, Köpenhamn, Skåne, Sverige. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Grattis Öresundsbron 15 år! För övrigt bör priset på bron sänkas och skatteavtalet omförhandlas

  1. STIG PALM skriver:

    Fantastisk utredning och svår att kommentera sakligt för en oinvigd Göteborgare.
    Välkommen till Göteborg och upplev framtiden och där Skåne och bron samt Citytunneln kommer att framstå som harmlösa när den s k Västlänken blir klar? Blir väl med den som Hallandsåstunneln är jag rädd.
    Jag själv är förhoppningsvis död då och behöver inte uppleva detta elände. Tunnel i lervälling jämfört med Malmö och fast sandsten/krita, tror jag?
    Bron borde vara en nationell angelägenhet och fördelning av kostnader samt prissättning för överfart.

  2. Jan-Åke Nilsson skriver:

    Bra, kommer du möjligen ihåg vad det kostade att åka bil över bron när den öppnades? Man höjer ju priset hämningslöst varje år, nu senast för att kompensera för att kronan är så ”dålig” (vilket ju känns absurt för oss fattiga skåningar) /Jan-Åke

    • Lena Breitner skriver:

      Hej Jan-Åke,
      Skaffa dig gärna ett abonnemang på SvD. Deras historiska arkiv är fantastiskt och tar även annonserna! I mars 2000 berättade Öresundsbrokonsortiet själva om vad det kostade: 275 kronor för en enkel resa, men åkte man flera gånger var man redan nere på 150 kronor på fjärde resan.
      http://www.svd.se/arkiv/2000-03-09/11
      Hälsar
      Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s