Skanör – en lånad hund och utgångspunkten för en skräckblandad upplevelse mot ryssen i april 1964

Skanörs palmer hade inte vårkänning än.

Sälgen hade desto mer vårkänslor.

Vi längtade efter frisk luft och lite motion. Satte oss på buss nr 100 ner till Skanör och ringde M&M. Frågade om vi fick låna Enzo. Irländska settern Enzo. Farbror Enzo, alltså. Och jodå, det gick bra.

Vilket väder. Våren är definitivt på gång nu. Riktigt varma vindar (till skillnad från de kalla vindar som härskat nu ett tag).

Vi gick ner till Skanörs hamn och inspekterade platsen där Gunnar och Lången i april 1964 sjösatt en gummibåt. Syftet var att fara ut i Östersjön och för svensk underrättelsetjänsts räkning dyka på en sovjetiskt signalspaningsfartyg som sänkts vid en konfrontation med en Natoenhet. Det är här Gunnars äventyr för svensk underrättelsetjänst började.

Här började ett äventyr för svensk underrättelsetjänst för 47 år sedan. Foto: Lena Breitner

Det blev mer än en resa från skånska hamnar ut till vraket. Hela äventyret finns beskrivet i Gunnars bok ”De ska ju ändå dö – tio år i svensk underrättelsetjänst” (Fischer&Co 2009).

Fiskhuset Skanör har öppet även vintertid.

I övrigt var Skanörs hamn rätt död så här års. De flesta båtar står på land och bara ett rökeri var öppet. Fiskhuset i Skanör. Riktigt välsorterad butik för övrigt.

Vi fortsatte längs stranden och ägnade oss åt Enzos favoritsyssla på stranden. Hämta pinne i vattnet. Det kan vara rätt kul en stund (för mig alltså). Mindre kul när han hittar något riktigt hemskt att rulla sig i. Han fick annat att tänka på när han träffade några trevliga jyckar som också var ute på promenad med sina människor.

Mellan en golfklubb och ett elstängsel som skyddar fåglar.

Promenaden innebar kort och gott att vi rundade Flommens naturreservat, som bokstavligt talat ligger intill en golfbana.

Ett elstängsel skyddar sällsynta fåglar från människor - men inte mot golfbollar. Foto: Lena Breitner

Det står på skyltarna att kringströvande människor kan störa de omkring 100 par sällsynta fåglar (skärfläckar) som ligger och ruvar i naturreservatet. Undrar om golfarna räknas som kringströvande. Antagligen inte, för annars hade de väl inte fått vara där. Eller? Det är faktiskt utanför min fattningsförmåga att sällsynta pippisar kan ligga och ruva i godan ro med golfbollarna visslande kring näbbarna. Men som sagt var, jag begriper mig ju varken på sällsynta fåglar eller golf, så det kanske går bra. Det är kanske bara vi kringströvande människor som bör hålla oss undan nu när våren är på språng.

Malmö brygghus silltallrik och pilsner. Foto: Lena Breitner

Efter en fika hos M&M (och sagoläsning på T:s rum) gav vi oss av hemåt. Vi steg av vid Malmö Brygghus och avslutade dagen med ett korsord, en silltallrik och en god öl. För min del en Witbier och därefter en Cacao-Porter.

Fast helt slut var inte dagen. På vägen hem passerade vi förbi en av mina favoritskyltar.

Undrar om det här drar till sig kunder med en god portion humor.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Skåne, Underrättelsetjänst. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s