Hemma hos diktatorn 2.0

I bokhyllan står en bok som jag för fem år sedan bara var tvungen att köpa. Bokens omslag var i form ett leopardskinn. Guldbrunt med svarta fläckar. Bokens titel var satt i guld på svart bakgrund. ”Hemma hos diktatorn”.

Boken är skriven av inredningsgurun och journalisten Peter York och gavs ut 2005 (året därpå i Sverige av Norstedts). York har tidigare gett ut en bok om överklassen i Thatchers Storbritannien. Men nu var det alltså diktatorer som var på tapeten. Hur ser det ut hos dem? Hur fixar man stilen? Vad händer när dålig smak korsas med oinskränkt makt? Hur blir man ”Dictator Chic”?

SPARTANSKT ELLER TOO MUCH?

Någonstans i denna bläddring från Porfirio Díaz, Lenin, Stalin, Mussoulini, Hitler, Tito, Franco, Perón och Ceausescu till Mobutu, Marcos, Amin, Bokassa, Saddam Hussein, Noriega och Milosevic så blir jag på det klara med en sak. Antingen låtsas diktatorerna vara oerhört spartanska eller så vräker de på så det står hejdlöst till. Oftast inträffar det senare.

Peter York inleder i alla fall boken med tips om hur man gör ”för att fixa stilen”. De går till på följande sätt:

  1. Ta i så mycket du kan.
  2. Välj en stil, men köp nyproduktion. Det är bättre.
  3. Tänk franskt slott (fast många gånger större).
  4. Tänk hotell (de flesta diktatorer har tydligen spenderat stor del av ungdomen här).
  5. Mycket guld (börja med  kranarna).
  6. Mycket glas (kristallkronor!!!)
  7. 1800-talsmålningar (standardverk som målades på löpande band har tydligen fått ett andra hem i diktatorvärlden).
  8. Framhäv varumärken (gärna tio Mercedes framför huset).
  9. Mycket marmor.
  10. Var ständigt närvarande (dvs ha bilder på dig själv överallt)

Noriegas julgran med snuttiga dockor i rosa och guld skulle nog passa bättre hos Barbara Cartland. När jag tänker på Ceascescus inredning och i synnerhet deras kranar kan jag inte låta bli att tänka på en man som berättade en gång om att hans familj hade varit värdar för Ceascescu under ett statsbesök och till sin fasa upptäckt att deras gäster försökte montera ner kranarna i badrummen!

På något sätt blir inredningsstilen värre ju längre fram i historien man kommer. Ta Republikens räddare och Mannen av stål som exempel. Ja, ni vet väl vem jag menar? Den oöverträffade ingenjören, Centralafrikas konstnär och ledare, Mannen som fötts att skapa nationer … Behöver ni fortfarande hjälp? Han som hade en jätte-mega-örn i guld som tron med massor av purpur runtikring. Jean-Bédel Bokassa såklart!

HUR SER DET UT HOS KHADAFFI?

Den mannen lät i alla fall fransmännen avsätta genom ”Operation Barracuda” 1979. Kul detalj är att Bokassa var och hälsade på Khadaffi i Libiyen just då. Nu skulle faktiskt Khadaffi platsa i Yorks uppgraderade version ”Hemma hos diktatorn 2.0”. Hur ser det ut i hans diktatorhem? Bor han alltid i beduintält? Är det spartanskt eller fullständigt vedervärdigt kitschigt? Hur ser det ut hos alla andra diktatorer som tycks falla som käglor just nu?

Bokassa slutade sina dagar som fattig och religiös. Saddam, Ceausescu med flera blev avrättade. Sannolikheten att det blir Happy Ending på de här figurerna verkar inte vara stor.

SADDAMS ”KONST”

En av mina stora favoriter i Yorks bok är Saddam Husseins hem. Inte för att det är snyggt utan för att jag rikt vrider mig och skriker när jag ser hans konst. Vad sägs om att stiga ut ur en örn på morgonen? Vad sägs om konst som … ja hur ska jag förklarar detta?

I boken finns en stor bild med en tavla. Den föreställer en naken yppig blond kvinna med tre löv framför skötet och trånande blick. Framför henne kämpar en blond muskulös man mot en enorm slingrande farlig orm. Mannen håller ett svärd i sin hand och ska precis hugga av ormens huvud. Men är mannen helt naken? Vi vet inte för ormen har lägligt snurrat sig runt hans höfter. Bakom kvinnan står ett tönt-fult grått Shrek-monster med ring i ena örat!

Det finns också en bild i boken på hur de amerikanska soldaterna har kommit in i Saddams hem. De står där i fältuniform och glor likt fånar på all konst. Jag antar att jag också hade sett ut som en fågelholk vid denna syn. Soldaterna har alltså jagat en farlig diktator som tros ha kärnvapen och så kommer de hem till en korsning mellan Disney och svulstig seriemagasinssmygporr.

LENIN OCH STALIN

Lenin är ju en annan intressant prick. Efter hans död gjordes ju historien om för eftervärlden så att man skulle tro att Stalin och Lenin varit kompisar sen länge. Och så byggdes myten om att karln var enkel och levde spartanskt.

Jårå, lägenheten i Moskva var rätt enkel, men huset i Gorki var det inte. I det senare huset., kallat ”Stora huset”, tillbringade han mycket tid. Den spartanske diktatorn bodde alltså i ett herrskapshus med kristallkronor och empirstil. Här hade kommunistledaren sitt högkvarter 1922-24.

Lenin kom från övre medelklassen, medan Stalin hade en mera proletär bakgrund. Hur bodde han efter barndomen i ett ruckel i Georgien? Den dystra lägenheten i Kreml framhävs ofta, men han bodde på många andra platser också. Av alla semesterhus han hade fanns familjen Romanovs alla gods. Fast han verkade mer trivas i 30-talsbyggen. Datjan i Kuntsevo 8 km från Moskva jämför York med Hitlers Berghof. Det byggs till hela tiden med vakthus och kontrollstationer. Rädslan för attentat, paranoian, fick konsekvenser även vid andra semesterhus i Sotji och Gagra. Mest lär Stalin gillat datjan vid Cholodnaja Retjka vid Svarta havet. Det var bland annat här han höll sina ändlösa middagar då han förolämpade folk. Präglades hemmen av smak? Nej, snarare att allt skulle vara stort så att han kunde få rum med alla undersåtar i samma rum. Alla som han skulle förolämpa vill säga.

Gissa om jag inväntar uppgraderingen av ”Hemma hos diktatorn”. Är den på gång Norstedts? Men snälla, låt då York åka till de platser som fortfarande kan besökas. Låt honom inte bara skriva en bok efter alla bilder han fått tag på.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Böcker. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hemma hos diktatorn 2.0

  1. Stig Palm skriver:

    Verkligt intressant läsning förstår jag. Spara boken.

  2. Ping: Khadaffis jaktstuga, om etik och moral hos företag och stater och frågan om varför Peter Bratt genom IB-avslöjandet så ivrigt försvarar en Stasiagent | Tankar om IB

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s