Om Stora Karlsö och konsten att vila sin själ

En båt som anländer blir en stor händelse på denna lilla ö. När den lämnar avskärmas den yttre omvärlden. Det handlar om att vara här och nu. Foto: Gunnar Ekberg.

Jag har bloggat tidigare om Stora Karlsö. Nu har jag hällt in bilderna från förra årets besök i min dator. Och kan dela med mig av lite grand.

Visst är det kallt och vintrigt, men det är verkligen dags att boka ett besök på Stora Karlsö. Snart är ju våren här.

Denna fantastiska lilla ö är en upplevelse som heter duga. Vi var alltså där över dagen. Det räcker gott för en del, men alla man träffar säger att man bara måste bo över och uppleva när ”civilisationen” lämnar ön med båten på kvällen. Men nytt för i år enligt hemsidan är alltså att sista båten hem går lite senare, nämligen kvart över fem.

Sillgrisslorna lockar många besökare. I synnerhet när ungarna ska lämna sina bon. Foto: Gunnar Ekberg

För vissa tider på säsongen måste man vara ute i mycket god tid för att kunna övernatta. I synnerhet när sillgrisslornas ungar ska puttas ut ur bona eller vissa tider på våren då blomster- och växtfantasterna invaderar ön. Jag tror att man ibland måste vara ute ett år i förväg för att rum. Glöm det där med eget tält. It’s strictly forbidden.

Vi hade lite otur och det blåste så mycket på morgonen att första båten inte gick ut till ön. Istället var vi tvungna att vänta till lunchtid innan vi kunde ta båten över. Men vi hann prata med en trevlig tjej som jobbat på vandrarhemmet på Karlsö. Hon beskrev känslan när sista båten lämnat ön för dagen. Stillheten. Den som vill komma bort från vardagen och stressa av – åk till Stora Karlsö. Bokningsinfo och annat hittar ni här:

www.storakarlso.se

När man kommer fram till ön hålls en kort obligatorisk information vid flaggstången. Kort och gott får folk höra om vett och etikett och hur man hittar på ön. Det är ingen stor ö, men det är ju onödigt att gå åt fel håll eftersom den samtidigt inte är hur liten som helst. De som ska bo över vid fyren får sin packning ditkörd med öns enda bil

Linnes ask, Stora Karlsö. Foto: Lena Breitner

Den guidade turen gick en två timmar senare och innan dess vandrade upp mot Linnés ask. Asken är stod här redan på Linnés tid när han besökte ön 1741. Trädet ska ha varit ungefär lika stort på den tiden som den är nu. Den antas vara över 500 år gammalt. Den står mitt i ett gammalt bronsåldersröse och är nog väl avfotograferad. Här hade i alla fall vi vår picknick och njöt av sommaren och utsikten!

Det är omöjligt att inte dra på munnen. Mitt i en stig stannar man upp för en gammal grav är i vägen. Foto: Gunnar Ekberg

Den guidade turen på ön gick inte via Linnés ask utan vi fick se andra halvan av ön. Vi var alltså på ön i augusti och växtlivet var inte så omfattande som det är tidigare på året. Botanikälskarna bör invadera ön lite tidigare. Typ på våren. På djurfronten är ju sillgrisslorna de mest välkända. Men för dem som kan mycket om fåglar så finns det mycket annat att se. Över 250 arter har setts på ön genom åren. Under den guidade turen får man också veta lite grand om livet på ön för fyrvaktaren och hans familj. Fy vilket ensligt liv det måste ha varit.

Fyrvaktarns bostad och fyren är en och samma byggnad. Foto: Gunnar Ekberg

På tal om fyren. På 70-talet drogs tydligen el till ön för att automatisera fyren. Men om jag har för mig rätt var det sista året förra året som fyren blinkade. ”Alla” använder GPS på sjön numera och därmed har fyrarna börjat spela ut sin roll. En efter en släcks de. En del av fyrarna säljs ut. Men det är väl knappast några privata händer som kan lägga beslag på själva fyren. Antagligen kommer den att övergå i händerna på Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB som alltså äger resten av ön.

När det åskar och regnar är det kanske inte så kul att vandra upp till fyrvaktarbostaden. Delar av vandrarhemmet ligger i viken strax innan, t ex Hiheim. Här bor också många av guiderna. Foto: Lena Breitner

Oscar II:s jaktpaviljong. Stora Karlsö. Trappan går till några av guidernas bostad. Inte handikappvänligt men säkerligen ljuvligt på andra sätt. Foto: Gunnar Ekberg

Boendet då? Många tycker att det är bäst att bo i fyrvaktarområdet, men jag blev faktiskt mest förtjust i vandrarhemmet  ”Hiheim”. Ljuvlig och skyddad vik med utmärkt badplats, en uteplats i sten. Och så bor man granne med Oskar II:s jaktpaviljong. Han var nämligen här och sköt ihjäl fåglar.

Det finns restaurang på ön, men att äta tre gånger om dagen tycker nog inte jag är så kul. Därför skulle jag nog ha med mig en del för självhushåll och fixa själv. Ytterligare en anledning att hålla sig till Hiheim.

Eftersom jag haft en diskussion om vad mitt favoritställe heter - här är bildbeviset.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Gotland, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om Stora Karlsö och konsten att vila sin själ

  1. Ping: 21 maggio – la giornata dedicata a Carl von Linné (Linneo) | Diario Nordico

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s