Stasihögkvarteret på Normannenstrasse och Stasiarkivet

Bara DDR-borna hörde gatans namn så rös de. Normannenstrasse. Här låg det beryktade Ministerium für Staatssicherheits huvudkvarter. Stasi i vardagligt tal.

Huvudkvarteret och dagens museum ligger i Lichtenberg och nås lättast genom att ta U-bahn till Magdalenenstrasse. Gå bara in på Ruchestrasse, så är ni strax vid entrén.

Nytt namn på museet

Stasihögkvarteret var inte bara ett hus utan ett helt kvarter, eller möjligen ännu mer om man fördjupar sig riktigt väl i Stasis organisation. De gånger jag har varit där har museet hetat ”Forschungs- und Gedänkstätte Normannenstrasse”. Nu när jag kollar på nätet är det omdöpt till det mer logiskt enkla ”Stasimuseum” med den klart mycket enklare hemsidan www.stasimuseum.de.

För den som vill besöka museet nu med en gång kan jag bara beklaga att man inte kommer in i ”Haus eins” (hus 1), huset där bl a Stasi-chefen Erich Mielke huserade. Huset genomgår just nu en stor renovering och kommer att vara stängt 1,5 år. Det är inte helt klart när det öppnar igen enligt hemsidan, men det verkar som om siktet är någon gång 2012.

Behov av att göra mer publikt

Jag tror att renoveringen av museet är något positivt. För mig som har läst mycket om Stasi och som kan en del tyska har besöken på Stasimuseet på Normannenstrasse varit givande. Men helt pedagogiskt har det inte varit. De som inte talar tyska och inte har en bra historisk bakgrund tror jag inte har fått ut fullt så mycket av besöket. Den nya hemsidan och nya namnet tyder på att man nu tänker rikta sig mot en inte fullt så insatt och icke tysktalande publik. Jättebra!

Museet i generalens kantin

Stasimuseet har tillfälligt flyttats till ”Haus 22”, som i sig är en historisk plats eftersom det är matsalen där bl a Mielke åt. Fast den som vill se hans kontor får alltså vänta till 2012.

Gissa vems bord det här var? Rätt svar: Erich Mielkes. Tyvärr syns inte alla telefoner han hade på ett och samma bord.

Jag har dock varit i Mielkes rum innan renoveringen. Det var en märklig upplevelse i olika bajsbruna nyanser, allt från fernissad gul diarée till lite mörkare form. Skrivbordet var väldigt stort och där stod väldigt många telefoner. Jag har förstått, genom besök i andra f d öst-länder, att det där med mängden av telefoner verkade vara ett tecken på makt. F d öst-chefer hade i alla fall för ett par år sedan en viss förtjusning för att vilja bli fotograferad framför det stora skrivbordet talandes i åtminstone en av sina telefoner.

På frågan om Stasihögkvarteret är flott så är mitt svar nej. Inte med den största välvilja kan jag tycka att det fanns någon arkitektonisk höjdpunkt. Det är bara öststatstråkigt, enformigt och … tråkigt. Och det säger något om DDR.

Se ”De andras liv” först

Ett sätt att läsa på sig inför en Berlinresa är att se den prisbelönta och hyllade ”De andras liv”med Ulrich Mühe och Sebastian Koch i huvudrollerna. Förutom de mästerliga prestationerna kan man få djup insikt i den sjukliga värld som Stasi skapade. Inledningsscenerna där fången måste sitta med händerna instuckna under låren, med handflatorna nedåt, får senare här sin förklaring. Stolsdynans tyg är löstagbart och läggs efter förhöret i en glasburk. Vid ett besök på Stasimuseet får man se dessa glasburkar med tygtrasor i. De skulle användas för att hundar lättare skulle kunna spåra upp de misshagliga medborgarna vid behov.

Filmen ”De andras liv” har också andra dimensioner. Den handlar om en man som utsätts för övervakning och där hans sambo tvingas hjälpa Stasi i att sätta dit honom. Mannen som spelar Stasi-övervakaren, Ulrich Mühe, blev antagligen själv utsatt för övervakning av en av sina före detta fruar. Mer om honom finns att läsa här: http://www.spiegel.de/kultur/kino/0,1518,496367,00.html

En annan fördel med att se filmen innan ett besök är att man sedan känner igen sig. ”Haus 1” finns ju t ex med.

Mina museibesök har som sagt var varit givande, trots bristande pedagogik. Ska man skratta eller gråta när man i dag ser vad denna övervakningshysteri kunde åstadkomma? Utställningen visar kameror i väskor, kameror i knapphålet på en ytterrock, kameror i brevlådor, ja till och med en fågelholk hade en kamera inbyggd i sig. Hur många fåglar måste inte ha blivit registrerade när de satte sig på pinnen? Och blivit besvikna eftersom de inte kunde komma in i holken?

En annan sak som är fascinerande är ju att befinna sig på plats och se bildklippen från hur folkmassorna stormar byggnaderna i januari 1990. En del av de hatade handlingarna förstördes av folkmassorna, annat förstördes av de som arbetade på MfS och HVA innan stormningen. HVA är alltså Stasis utrikesspionage där Markus Wolf var chef under många år. Tack och lov har inte alla handlingar förstörts!

Stasiarkivet

Den som vill forska i arkiven ska vända sig någon helt annan stans. På tal om att tyskarna är förtjusta i långa ord. Vi brukar i vardagligt tal i Sverige kalla det för ”Stasiarkivet”, men egentligen heter denna myndighet ”Die Bundesbeauftragten für die Unterlagen des Staatssicherheitsdienstes der ehemaligen Deutschen Demokratischen Republik”. Visst säger detta namn allt, men är tyvärr inte så lätt att komma ihåg, ens om man är tysk. BStU säger man i vardagligt tal. Tyskarna är väldigt förtjusta i förkortningar.

Var finns då arkivet? Tja, definitivt inte bara på en plats. Myndigheten har sitt huvudkontor i närheten av Alexanderplatz, jämte Berliner Zeitung på Karl-Liebknecht-Straße 31/33. Arkiven finns på flera platser i gamla DDR. För dem som begärt ut handlingar kan få ta del av dessa i Berlin och i Rostock.

Mer info på www.bstu.de eller www.bstu.bund.de.


Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Berlin, DDR, Museer, Stasi, Tyskland, Underrättelsetjänst. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s