Om de långa nyhetssändningarna i DDR och Hitlers död

Förlåt, detta har inget med resor att göra (siten heter ju Lenas resor) men jag kan inte låta bli. Kan jag inte få skylla på att resor gör man inte bara fysiskt, utan även i tankevärlden, drömmarna, tillbakablickarna?

Jag satt i dag och bläddrade i Anna Funders bok Stasiland (Forum 2003). På tal om att jag i något inlägg kommenterat om alla långa beteckningar som tyskarna har. Här har ni en annan söt version om ”tyska längdmått”:

I boken träffar Anna Funder en kvinna som suttit fängslad under DDR-tiden. Julia, som hon heter, minns att ingen i DDR ville se DDR-nyheterna på 80-talet. Alla valde att titta på västs nyheter. Men skolan tvingade henne och de andra att titta på Aktuelle Kamera. ”Det var rena rama helvetet”, vittnar Julia om. Orsaken var att nyhetssändningarna bara blev längre och längre. Vartenda gång Erich Honecker var med i något inslag så skulle nyhetsuppläsaren läsa upp alla hans titlar.

I boken sträcker Julia på ryggen, lägger händerna på bordet och börjar mässa som värsta DDR-reporter:

”Kamrat Erich Honecker, partichef i det socialistiska enhetspartiet i den Tyska Demokratiska Republiken, förste byråsekreterare i centralkommittén, ordförande i statsrådet och nationella försvarsrådet, chef för de stridande förbanden bla bla, bla bla … bla bla, bla bla …. ….. besökte i dag de och de stålverken och talade med arbetarna om målen för nittonhundraåttiofyra som de har överträffat flera gånger om med si och så många procent”.

Verbet och Hitlers död

Det tyska verbet är ju också intressant. Det kommer oftast sist och gör att stackars simultantolkar måste vänta-vänta-vänta tills de fått sitt verb och därefter ska de spotta ur sig allt de lagt på minnet likt värsta ketchupflaskan.

En dag satt jag och såg en film där man hade lagt in en radiosändning om Hitlers död. Jag tror faktiskt att det var den autentiska sändningen. Nyhetsuppläsaren läste och alla måste ha förstått att det var något som hänt, men det var bara det att verbet kom sist. Alla fick vänta ett bra tag innan sanningen stod klar som korvspad. Det lät ungefär så här:

”Heute … bla bla ..  unser Führer … bla bla bla bla … in Berlin … bla bla bla bla … im Bunker … bla bla bla bla  … bla bla bla bla …  gestorben ist.”

Snacka om att bygga upp en spänning bara med ett verb!

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i DDR, Tyskland. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om de långa nyhetssändningarna i DDR och Hitlers död

  1. Ping: Honecker förolämpas av en passagerare från Malmö (OBS! Bör endast läsas av DDR-nördar) | Tankar om IB

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s