Malmö C – Lund C. Min bojkott mot tågtrafiken är hävd

Jag har inte åkt tåg sedan den 4 december. Efter premiäråkningen i Citytunneln kändes det på något sätt som om livet blev så mycket enklare om jag gjorde allt för att hålla mig borta från tågtrafiken.

Citytunnelns öppnande i ”skarpt läge” blev som bekant ett magplask. Vi journalister har skrivit spaltmetrar om pendlarnas förtvivlan och frustration. Förutom allmänna inkörsproblem och att skyltningar och annat inte har fungerat så har det varit vinter med snö, is och annat elände. Det har varit inställda tåg och försenade tåg. Tåg som inte riktigt fungerat, där väl det mest avskräckande exempel kom från min man som åkte Lund-Malmö och konstant höll för näsan. Det gjorde alla på tåget, medan de diskuterade vad i hela fridens namn det var som luktade. På väg ut upptäckte min man att hela toan var igentejpad. Men det luktade inte avträde. Det var något annat. Ruttet barnlik kanske?

När ett X2000-tåg kraschade på Malmö C följt av att en kran sen välte på Posthusplatsen, strax intill Malmö C, ja då kände jag mig helt säker på att mitt val var helt rätt. Fortsätt bojkotta den svenska kollektivtrafiken!

Svenska Dagbladet har under min bojkottsperiod haft två intressanta storys att förtälja. En artikel handlade om att kollektivtrafiken i Schweiz går som en klocka oavsett väder (något jag kan intyga är sant). En annan var en krönika av Ola Wong om att tågtrafiken funkar i Kina, trots 2o minusgrader. Varför kan de i Schweiz och Kina och inte vi? Intressant frågeställning. Artiklarna har ni i alla fall här:

 

Någon av de roligaste tåghistorierna fick jag höra av Björn från Lund. Han trodde han skulle åka hem från Stockholm med Veolia en dag, men stannade utanför Södertälje eftersom det var totalstopp i trafiken. ”Då kom konduktören och sa att han tittat i en atlas och trodde att han hittat en annan väg”, sa Björn, varpå vi började gapskratta. Så kan ju en bilist säga, men en tågkonduktör? Oavsett tog Veoliatåget ett stickspår – och blev stående i flera timmar med minimal strömtillgång. Björn kom ju fram till slut. Något frusen och försenad, men ändå.

Ja, med dessa historier i bagaget kan ni kanske förstå att det var med viss bävan som jag skulle ta mig till Lund i morse. Blev lite orolig när jag knappt såg en kotte på min perrong på Malmö C Nedre. Men jodå, tåget kom in tre minuter innan avgång. Enligt skyltarna skulle det gå till Helsingborg, men när tåget lämnat perrong fick vi av en automatröst veta att tåget inte alls skulle till Helsingborg utan avsåg att stanna i Lund. När automatrösten några sekunder senare informerade oss om att nästa station var Malmö C visste jag inte riktigt vad jag skulle tro. Vi hade ju precis lämnat Malmö C och var ute på bangårdsområdet. Hur skulle det här gå?

Vi åkte i snigelfart till Lund. Kom fram lite senare än vad vi skulle, men jag slapp ju i alla fall både frysa och hålla för näsan. Så jag ska väl vara nöjd.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Malmö, Skåne, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s