Måkläppen – (snäll) säljakt och ett värdigt avslut på 2010

Isiga formationer som för tankarna till Tolkiens värld.

Det är kanske inte så många som väljer att stiga upp tidigt på nyårsaftons morgon för att koka te, bre mackor och dra på sig diverse långkalsonger, underställ och annat. Men det var så vi gjorde i dag.

Det är inte nyårsafton var dag, men det är heller inte var dag man kan gå ut på Måkläppen. Denna ö, halvö eller sandrevel eller vad man nu ska kalla den har vi människor bara tillträde till tre månader per år. Den 31 januari är sista dagen för säsongen.

Benskrov på Måkläppen.

Hundar har över huvud taget inte tillträde här. Det senare noterar jag, då vi fick se spår i snön som tydde på att någon struntat i hundförbudet. Jag tror nämligen inte att rävar går exemplariskt jämte människofötter, nämligen. Vad tror ni? Fy skäms du dumma människa som tar in en hund i ett fågelreservat och natur- och sälskyddsområde. Det finns så många andra platser att vara på för er!

Måkläppen i snö. Foto: Gunnar Ekberg

Måkläppen är en upplevelse för djurlivet, men också för att man aldrig riktigt vet hur där ser ut. Ett år när vi kom där stod landmärket i sanden. Året därpå stod det ute i havet. Ungefär med 10-15 års mellanrum får Länsstyrelsen fatta nya beslut om var fågelskydds- och naturområdet är beläget. Sandreveln rör på sig nämligen. I går fick jag frågan av en förbipasserande ”hur det brukade se ut”,  och det enda man kan svara är att Måkläppen varierar. En gång när jag var där vadade vi ut till sandreveln, men gick tillbaka torrskodda. Vindarna hade helt enkelt vänt. Så detta säger något om att man inte riktigt kan lita på vare sig google maps, google earth eller hitta.se. Landskapet förändras!

”Måkläppen har idag fast förbindelse med resten av Falsterbohalvön”, konstaterade Länsstyrelsen på sin hemsida 2004, med det förtydligande ”kanske inte imorgon”.

http://www.lansstyrelsen.se/skane/naturen_i_skane/Natur_och_vattenvard/Skyddad+natur/Naturreservat/Vellinge/Maklappen/

http://www2.lansstyrelsen.se/skane/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/vellinge/maklappen/Pages/_index.aspx

Dagens tur var faktiskt min första Måkläppstur i snö. Vädret har gjort att en del fåglar tagit sig söderöver. Men vi fick se ett antal snösparvar i alla fall. Samt lite svanar och änder.

Vrakrester spolas upp eller kryper fram ur sanden på Måkläppen. På bilden ser man svartek. Foto: Gunnar Ekberg

Tyvärr innebar kylan också att is och isflak låg och skvalpade en bit ut i havet. Chansen att få se sälar var alltså inte så stor. När jag var här förra säsongen fick jag se grymt mycket säl. Jag tror jag fick ihop ett 30-40-tal plaskade sälar precis när vi kom in i naturskyddsområdet. Alltfler människor samlades i flock för att med kikare kika på minst lika nyfikna sälarna, som glodde på de konstiga varelserna på land. Efter en stund upptäckte jag att de verkade köra någon form av Ester Williams-koreografi där i vattnet. Först vände sig alla rakt fram mot oss. Sen vände sig alla åt höger. Och så lattjade en genom att slänga sig uppåt och bakåt i vattnet. Jag säger bara det. Ester Williams … En i vår grupp hade med sig en vass tubkikare och då kom jag så nära sälarna att jag kunde räkna morrhåren. Jag kunde se hur de kunde öppna och stänga näsborrarna. Och så ögonen. Så vackra och intelligenta. Jag kan inte förstå hur någon kan klubba ihjäl så söta varelser.

Sälar var det inte gott om på Måkläppen denna nyårsafton. Vi såg bara en, en bit ut i vattnet. Om det var en gråsäl eller knubbsäl kunde vi inte avgöra. Får väl hoppas på bättre sälspaningsjaktlycka nästa gång vi kommer hit. Det är en månad kvar på säsongen.

Fast sand eller blixthalka. Det är bara att välja vilken fot man ska stå på. Foto: Gunnar Ekberg

En Måkläppstur gör man inte i en handvändning. Vi tog buss 100 ut till Falsterbo så vi var där klockan 11. Vi var väl tillbaka på busshållplatsen vid kvart i tre. Så det blev väl en promenad på 3,5 timme eller så. Lägg till restiden och det blir nästan ett heldagsprojekt.

Vi klev alltså av bussen hållplatsen efter Papegojvägen. Det är den snabbaste vägen ut till reservatet om man kommer med buss och vill ta västra stranden (vilket jag tror de flesta gör). Man genar alltså genom villakvarteren mot stranden.

Stiger man av hållplatser senare eller åker bil och parkerar vid Falsterbo golfbana så får man först snedda förbi Falsterbo fyr och gå norrut en bit innan man kan gå söderut mot ”entrén” till Måkläppen. Orsaken till denna lite omständliga tur handlar om vatten. Någonstans bortåt badhytterna går det bra att komma torrskodd över till västra stranden.

Då det var snö och isigt på Måkläppen fick vi vara lite försiktiga ibland. På bara några få ställen var sanden fri. Den kunde antingen vara stelfruset fast att gå på eller blixtrande hal. Det gällde verkligen att se sig för när man gick.

Sandreveln går just nu som en jättestor fiskkrok. Vi brukar gå via fyren och badhytterna så att vi når strandens västra sida. Ibland har man tur när man når änden på ”fiskkroken”. Det är ibland möjligt att vada över eller kanske till och med gå någorlunda torrskodd tillbaka till Falsterbo. Annars är det bara att vända och gå tillbaka hela den långa väg man kommit. En karta på hur det ser ut har ni här:

http://maps.google.se/maps?hl=sv&tab=wl

Vår förhoppning var att slippa gå tillbaka. Tji fick vi. När vi var bara 100-200 meter från fiskkrokens slut mötte vi två tjejer som berättade att det var öppet vatten. De undrade hur det brukade se ut på Måkläppen. Det enda rätta svaret är att det vet man aldrig riktigt. Dimman var verkligen tjock vid det här laget och vi fann inget nöje i att gå hela fiskkroken tillbaka. Vi genade över insjön. De två tjejerna kände sig inte bekväma med det, trots att jag sa att det inte var någon fara om de gick efter oss i våra spår. De föredrog fast mark. Nåväl, de fick en rejält rejäl promenad den dagen.

Måkläppen är öppet för människor tre månader per år. Foto: Gunnar Ekberg

Jag är i alla fall härligt trött med mina 3,5 timmes vandring och skulle kunna gå och lägga mig på studs. Men nu ska vi svida om till en nyårsmiddag. Risken är väl att jag somnar vid huvudrätten. Men det får värdinnan väl ta. Jag hade förvarnat om vår överdos av natur och friskluft.

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Skåne, Sverige. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Måkläppen – (snäll) säljakt och ett värdigt avslut på 2010

  1. Stig Palm skriver:

    FRISKUSAR!

    Gott Nytt År

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s