Berlins historia på ett par timmar

Upptäck Berlin med alla dina sinnen, utlovar The Story of Berlin. Detta museum håller vad de lovar. Jag var här för ett par år sedan, men minns det som om det var i går. Besöket är en vandring genom historien som inte bara handlar om att se. Förutom ljud och ljus har pedagogerna jobbat med (hör och häpna) lukt och känsel. Det är kanske det som gjorde att mina många timmar på museet inte kändes som ett långt besök. Jag var pigg som en lärka när jag gick därifrån.

Vi började med att gå en guidad tur i atomskyddsbunkern som byggdes på 70-talet och som gav plats för 3 592 personer. Guiden talade om Berlin som den delade staden och om Öst-Väst-konflikten och att vi nu stod i det som en gång var Västberlin. Det blev uppenbart att atomskyddsrumsplatserna inte skulle räcka till alla Berlinbor oavsett vilken sida om muren de befann sig på. Uppenbart för alla utom en. En man som på grund av åldern 40++ borde vetat bättre:

”Samarbetade inte Öst och Väst om att bygga atomskyddsrum?”

Det blev dödstyst. När guiden återfick fattningen svarade hon någonting, men jag minns inte vad. Själv var jag mållös en lång stund. Att ens tro att makthavare både skulle låta rikta vapen mot varandras befolkningar och samarbeta om att bygga skyddsrum till varandras undersåtar … Nä, det var så ofattbart korkat att ytterligare kommentarer är överflödiga.

Kommentaren visar dock att det behövs museum som höjer intresset och förståelsen för vår historia. The Story of Berlin är ett museum som jag har rekommenderat museifolk att besöka – just på grund av dess vision och pedagogik. Vilken spännande idé att göra en vandrande tidsresa genom en stads historia.

Det börjar med ett rum där floden Spree och de första bosättningarna är utritade. Staden växer fram och jag går över kullerstenar och hör hovklapper och ser preussiska uniformer. Jag står stilla medan en kopia av en gobeläng av Under den Linden rullar förbi. Det är som om jag åker i en vagn dragen av hästar och ser det historiska Berlin rulla förbi.

I rummet för 1800-talets senare hälft står maskiner och pustar och stånkar. Det skakar och doftar olja.

Jag har inte funderat på hur det var i Berlin under första världskriget. Inga bomber föll här, men matbrist och sjukdomar rådde. Jag står ett bra tag vid en stor kyrkogård innan jag upptäcker att den inte är stor. Finurligt har pedagogerna byggt upp en tårtbitsformad kyrkogård, satt dit en stor spegel och vips gett en illusion av många döda.

Pedagogiken når sin fulländning när vi kommer in på 30-talet. Från högtalarna hör vi ett av Hitlers många tal. Nu ska vi nerför en trappa. Vid avsatsen ser man mustach-mannens underskrifter i en svit. Överst skolbarnet Adolfs runda stil, ju längre ner desto hafsigare. Längst ner är underskriften till hans testemente. Det går inte att uttyda något namn. Det är bara ett kraftlöst streck som pekar snett nedåt.

På väggarna i trapphuset hänger ramar med okända ansikten. En ram är tom förutom texten ”utvandrad”. Vi ska bara någon våning ner, men det känns som om vi går neråt, neråt, neråt medan Hitler domderar i högtalarna. De tomma ramarna blir fler. ”Tog livet av sig” står det i en. Vi når bottenvåningen och vandrar genom 1933 års bokbål. Snacka om att komma in i ”rätt” stämning”!

Så fortsätter vandringen genom andra världskriget och in i kalla kriget. En känd vinjett från James Bondfilmerna hörs men nu fungerar inte monitorerna som de ska. De har nog blivit flitigt använda. Vi tittar på möblerade hem från Öst- och Västberlin, Berlinmuren.

Vi är vid slutet av vår tur. Jag ser exempel på hur människor kunde smugglas ut från Öst. Uppfinningsrikedomen var stor och många av metoderna är inte att rekommendera för personer med klaustrofobi. Mina tankar går till min egen mamma och hennes familj, som med risk för livet flydde strax innan DDR:s formella grundade 1949. Det är här som jag hör honom. Ronald Reagan, som säger sina bevingade ord ”Mr Gorbachev – Tear down this wall”. Det är här jag börjar gråta.

The Story of Berlin ligger vid Kurfürstendamm i korsningen till Uhlandsstrasse. Bilder och mer info har ni här: www.story-of-berlin.de

Och här kan ni höra Reagans bevingade ord som en fras: http://www.story-of-berlin.de/de/ausstellung/7

Och här är hela talet: http://www.youtube.com/watch?v=YtYdjbpBk6A&feature=related

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Berlin, Museer, Tyskland. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s