Berlin – Erkner, Kranichsberg och Woltersdorf

Det 25 meter höga utsiktstornet på Kranichsberg.

Omgivningarna byggdes ut i slutet på 1800-talet och 1884 bildades Woltersdorfs försköningsförening, som lät uppföra ett stort utsiktstorn på berget Kranichsberg. Det döptes till Kronprinz-Friedrich-Wilhelm-tornet och var då 18 meter högt.

Det stora trätornet är dagligen öppet för besökare april till oktober, bara på helger resten av året. Vi var dock där tidigt på morgonen så vi kom aldrig in. Förutom utsikten från tornet kan man tydligen också titta på en utställning om filmindustrins aktiviteter här på 1910- och 20-talet. Ett 50-tal filmer ska ha filmats i Woltersdorf med omgivningar.

Om ett besök i utsiktstornet även inkluderar en visning av Stasis bunkeranläggning är oklart.

Det är när jag läser om detta som ögonbrynen åker upp. Jag har precis i ett tiotal minuter vandrat uppför i ett höstkallt lövskogslandskap. Jag har nått Kranichsbergs topp och har ett 25 meter högt trätorn i ryggen. Just i detta läge får jag veta att många av filmerna som spelades in var med exotisk touche. I knätofs- och joddel-miljö får jag veta att här, precis här, spelade man in filmer med titlar som ”Världens härskarinna” och ”Den indiske brudgummen”.

Liten inhängnad kulle strax intill utsiktstornet. Notera ventilationen som sticker upp.

Utsiktstornet brann ner under slutstriderna 1945, men det byggdes upp igen på 60-talet. Fast då kom Stasi och tog över tornet. 1976-89 användes tornet alltså för Stasis radiosändningar (interntrafik). Stasi lät också bygga en stor bunker under det 25 meter höga trätornet. Vi såg även små ”kullar” runtikring med små ventilationsrör som stack upp. Troligen ingick de i bunkerkomplexet. Vanligt folk fick nog inte njuta av utsikten från Kranichsberg så länge Stasi höll till här!

Vi bodde alltså i Waltersdorf, vid slussen mellan Flakensee och Kalksee. Kort och gott bodde vi ”An der Schleusse”. Hotellet hetter Kranichsberg. Vänlig och trevlig personal. Bra och moderna rum. Det fanns både bastu och swimmingpool, men det provade vi aldrig. Frukost- och restaurangmatsalen var tyvärr inte så mysig. Därtill rätt mycket kalldrag så i mitt förkylda stadium var det definitivt ett stort minustecken. Kocken var inte heller den mest lysande stjärnan på detta jordklot. Fisk förstod han sig inte på. Sista kvällen kom vi hem sent och då beställde jag schnitzel och stekt potatis – något som han lyckades att inte misslyckas med.

Karta över Erkner, Woltersdorf och Kranichsberg.

Ändå kan jag rekommendera hotellet för dess omgivningar. Sommartid kan man ju sitta ute morgon och kväll och se ut över sjöarna och slussen. Den som bor på Kranichsberg har säkert bilen med sig och kan välja att äta någon annan stans. Det kostar inte något att parkera vid stationen i Erkner och dagbiljetten för kollektivtrafiken kostar 6,50 Euro.

Mer information om hotellet finns på www.kranichsberg-hotel.de

Annonser

Om Lena Breitner

Journalist, fil kand i historia, fil mag i ekonomisk historia, fil mag i litterärt skapande (Författarskolan i Lund). Håller guidade vandringar om det hemliga Malmö med den tidigare underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Forskar i egenskap av journalist på WWII, Stasi och kalla kriget. Har skrivit uppslagsordet Stasi för Nationalencyklopedien. Gav 2001 ut boken OmTango - om ordlösa samtal om konsten att kramas.
Det här inlägget postades i Berlin, Militärt, Stasi, Tyskland, Underrättelsetjänst. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s